2011-10-11

Ärligt!

Alltså, vad är det frågan om egentligen?? Kommer alla mina tonårsfrustrationer såhär ett halvt liv i efterhand?? Hormoner alltså...


Tyvärr gör denna bilden så lite rättvisa till hur makalöst fint det var i morse när jag kom ut till bilen. Fåren stod ute i frosten och det var riktigt fint aprikosfärgat ljus ute. Men med telefon på håll så ser bilden riktigt ful ut :(

Jaja, hormonhumöret var det visst. Har kommit underfund med att anledningen till att jag har så svårt att hitta en kille som duger till mig är för att jag tycker att jag är en sån där toppenpingla som man liksom inte ska slösa på till vem som helst. Nu när jag läser det såhär i skrift så verkar det ju ganska sjukt att erkänna en sån sak. Jag är brutalt ärlig nu alltså! Sen är jag även medveten om att jag mycket väl kan vara den enda personen i hela världen som tycker det.

Folk säger att jag är kräsen, och fine, det kan jag eventuellt hålla med om. Men inte kräsen på det sättet som många verkar tro. Det är ingen Mr. Perfect jag är ute efter på nåt vis. Att det inte blev nåt mer med C som jag faktiskt var förälskad i i vintras beror på många orsaker, men anledningen till att jag "tröttnade" var konstigt nog inte det som hade varit dom mest uppenbara orsakerna i det fallet. Avsaknad av "känslan" helt enkelt!

Jag är mycket medveten om vad "känslan" är för något, jag har faktiskt känt den några gånger. Tyvärr alltid med fel killar. Eller är det så att det är rätt killar, men fel tillfällen? Med "fel" menar jag i de flesta fall att dom är upptagna! :(

Just detta har väl inte så mycket mer hormonspökena att göra utan att jag just ikväll fick en släng av känslan att det faktiskt är mig det är fel på. En riktig humördipp alltså! Såna där riktigt äckliga fjortistankar att "ingen vill ha mig" för att jag är så dum och ful och allt det där. Förmodligen och förhoppningsvis går den känslan över ganska så snart! Ska snart släppa in min lilla myskille som är ute i kylan, då kommer det säkert kännas mycket bättre bara av det. (Och nej, jag ser INTE min katt som ett substitut till en kille! Ifall nån var rädd för det) Kanske att det hjälper att tänka lite på några väldigt snälla saker jag fick höra i lördags också...

2 kommentarer:

stina sa...

men gumman varför ska man bara ta nån för, det klart att bara du vet vad som känns rätt! inann jag träffade johan så kände jag helt ärligt med alla killar att detta bara är nåt kortvarigt för den där lilla extra känslan inte fanns där, även om jag kunde känna mig "kär". när jag träffade johan fick han att känna saker som ingen nånsin har gjort...det är svårt med kärlek men släpp dumma fjortistankar!
tycker bilden var fin trots kameran. längtar massa till hälsingland nu men om det blir som jag vill så blir vi där minst en vecka i jul!! då tycker jag vi ska åka pulka i järvsö :) :)
stor kram till dig

Svorsken sa...

Kærleken ær inte lætt nej,men pløtsligt slår den till,å det ofta nær man minst førvæntar det!
Å lite kræsen måste man få vara, skall inte nøja deg med vem som helst" bara før att"!!
Hoppas dåliga tonårs kænslor går øver!

Å ja, han fick en fin øring,lite plastig bara=p

Får se om vi hinner in å sæga Hej til deg på jobbet imrg,annars kanske vi sees till helgen?!