Personlighetsförändring?

Inte nog med att jag blivit ovanligt sällskapssjuk senaste tiden, jag har även blivit ovanligt rastlös. Mycket ovant för mig! Det är nästan så att det kändes jobbigt att jag nu ska vara ledig tre dagar på raken... Stört! Men då ska jag ju antagligen slå ihjäl lite tid i Amanda och Joels källare på söndag. 

Alla julklappar är inslagna och nu håller jag på att plocka undan alla inslagningsprylar som ockuperat mitt kök senaste tiden. Det är en del kan jag lova... :) Nästan så jag skulle starta en liten verksamhet. 

Dan efter fredag den 13:e

Ytterligare en arbetsvecka är över och året närmar sig sitt slut. Sjukt hur fort tiden går. Måste väl börja klura på en sån där årssammanfattning igen :) 

Det är lite konstigt, men jag har faktiskt blivit väldigt sällskapssjuk den senaste tiden. Lite ovant för mig som alltid haft ett stort stort behov av att vara ensam. Ytterligare nåt gott som förhållandet med Kim förde med sig tror jag. Idag har jag fått dosen av sällskap på jobbet. 

Började dock morgonen med lite annat sällskap. Skulle ha hämtat Jon efter julbord igårkväll men han ville inte åka hem när jag tyckte han skulle hämtas så han sov kvar i Järvsö och jag hämtade honom där i morse innan jobbet i stället. Fördelen med det var väl att han var lite tystare i morse än han varit om jag hämtat honom igår :p 

Fullmåne på gång och det märks på svårigheterna att somna... Var så trött idag på eftermiddagen att jag somnade till en stund på köksgolvet! 

Längtar som en tok!

Nu var det väl länge sen jag berättade hur mycket jag längtar efter min stundande resa! Vinter är som ni vet inte riktigt min bästa tid på året och det ska verkligen bli UNDERBART att få känna solen värma och kanske få några extra fräknar. Det där med att bli brun har jag ju gett upp för länge sen.

Ska ta igen massa läsning som jag varit helt bedrövlig med senaste tiden. Bok är ju bra sällskap om man så ligger i en solstol eller om man sitter på ett flygplan.

Kan nästan inte bärga mig tills jag får packa ner bikinisar, solbrillor och sommarklänningar!

Bröllop!

Igår var jag på bröllop i Alfta kyrka. Bengan och Maria gifte sig. Riktigt fint! Men inte sådär jätteskönt att stå ute i minusgrader i tunna strumpbyxor. Middag och fest hölls sen i Runemo Byagård.

Väldigt glad att jag fick vara med och fira deras dag. Hade det väldigt trevligt!! Var hemma vid halv ett, men ligger man då och sms:ar i två timmar innan man somnar och dessutom vaknar väldigt tidigt på morgonen så blir man vääääldigt trött dan efter!

Man blir ju inte mindre trött av att proppa i sig julmat precis. Vi har käkat julbord med jobbet på Växbo krog idag. Riktigt gott och helt fullproppad blir man ju, även om jag inte tyckte jag åt så vansinnigt mycket.

Smärta!

Denna söndag vaknade jag av ett sms där det stod att Paul Walker dött. Himla tråkiga nyheter tycker jag.

Har plockat lite här hemma och mitt på dagen när jag skulle till att laga mat så blev det strömavbrott! Var tack och lov i ett skede då jag kunde avbryta det hela och packa ihop. Åkte i stället till mamma och kokade lite makaroner så jag skulle få nåt i mig. Hade nämligen inte tid att vänta på strömmen för jag hade "bokat en tid för massage" hos Mari. Hon har ju gått utbildning i cirkulations- och nervbanemassage. Det är en djupgående massage och man går liksom lös på alla knutar och ömma fläckar i kroppen (vilket är typ överallt på mig) Fick rådet att stretcha rumpan för jag är väldigt öm i mina rumpmuskler. Men det värsta var nog när hon hittade ett stelt område på min vänstra överarm... Låg och vred mig som en mask och Mari fick säga åt mig att andas långa andetag. Fy bövelen vad ont det gjorde! Och nu har jag till och med blåmärke där, haha!

Erik blev som vanligt väldigt glad när jag kom, strålade upp och sa "Min Anna" och kastade sig i famnen på mig.

Den 1:a december för ett år sedan lämnade jag och Sofie ett Sverige i snökaos och kyla för att njuta en vecka i Jordanien! En fantastisk resa att minnas tillbaka på. Samtidigt så blickar jag fram emot nästa resa, den närmar sig med stormsteg!

Jag måste säga att förhållandet med Kim gjort mig mer öppen till kärlek nu. Jag känner att jag vill ha nån liksom. Men samtidigt så är jag lite rädd att jag greppar tag i känslor som inte finns. Kan väl lätt bli så om man vill nåt lite för mycket. Eller att man greppar tag i fel känslor. Kanske är svårt att förstå hur jag menar? Men själv har jag full koll, haha!

Amanda sa alla fall idag att hon tycker jag verkar mer "öppen" så jag ser det som ett gott tecken.

I can resist everything but temptation!

Todd

Igårkväll vid nio körde jag upp till Snatsjön för att umgås med killen på bilden. Fast mest med Larsson och Anders. Först var jag lite tveksam till om jag skulle åka för jag kände mig lite hängig i kroppen. Men jag är glad att jag gjorde det för det var verkligen en jättemysig kväll med mycket skratt! Hade ju kunnat vara kvar hur länge som helst men vid halv två var det dags att åka hemåt. 

Idag har jag och Cissi varit ut och farit lite så jag har fått en dos av umgänge idag med. Bra helg! Och än är den inte slut, för jag är faktiskt ledig i morgon med. Då står bl a vaccinering på schemat. 

Solnedgång över Galvsjön!

Stannade till lite snabbt i Galven när jag åkte hem från Amanda och Joel idag. Så fint! Men satans kallt! Fotande är en hobby som lämpar sig bäst när det är varmare.

Var och kollade in deras nyinköpta hus, som dom efter lång tids letande äntligen hittat! Och dom har ju att göra ett tag framöver om man säger så ;) Nästa helg ska jag dit och göra nåt som jag nog är den första och enda som erbjudit sig att hjälpa till med. Pilla bort all puts från väggarna i tvättstugan. Haha, det sjuka är att jag dessutom längtar till att göra det.

Blind date!

Idag fick jag ett förslag från min tremänning att han ville fixa en blind date åt mig. Men det är inget jag nappar på just nu. Och då började jag fundera lite mer på det där, på om nån verkligen har koll på vad jag gillar för typ av killar. Var tvungen att fråga Amanda efter lunchen om hon hade nån koll och hennes spontana reaktion var tvärnej. Tänkte då att om hon som är en av dom jag spenderar mest tid med inte har nån koll, hur ska då nån annan ha det? Fast jag tror ändå att hon är den som nog har mest koll ändå, och när hon tänkt en stund på det så tror jag att hon nog skulle kunna välja flera killar åt mig ändå (om man nu fick välja och vraka fritt utan att tänka på om dom är lediga eller intresserade) Sofie skulle nog kanske också ha lite koll. Hon kunde ju lista ut vilken kille jag menade när jag berättade för henne efter en utekväll att jag pratat med en söt kompis till Amanda bara genom att ha sett bilder på honom.

Jag och Amanda fixade ju en blind date till Karin i vintras, och vi är båda imponerade att dom gick med på det. Nu gick ju det tyvärr inte så bra som vi trott, men det är en annan historia.

Och jag måste väl erkänna att jag nog inte skulle vara så bra på att hitta lämpliga blind dates åt mina vänner heller, även om jag faktiskt trodde att det skulle gå bättre på Karins date. Det är svårt att veta vad andra söker helt enkelt!

Fina ord!

Alla behöver vi små uppmuntrande ord ibland. Jag har väldigt stort behov av bekräftelse har jag märkt. Kan väl bero på att jag lever ensam och inte får så mycket sånt i vardagen?! Franco är ju duktig att visa uppskattning på sitt eget lilla vis, men det behövs ju lite mer än så. :) 

Det är väl lätt att sänka sig själv när man blivit lämnad antar jag. Men tack och lov har jag inte gjort det nu. Jag VET att jag inte gjort nåt fel och jag VET att jag duger. Det ligger annat bakom och jag tror att det var därför jag kunde släppa så lätt (när jag väl släppte). Jag är inte ett dugg sur eller bitter på honom. Då är flera av mina vänner det åt mig i stället tror jag. Jag är helt redo att gå vidare. Och på flera sätt har jag redan gjort det. 

Insättningar på mitt mentala pluskonto!

Fullmåne igen, och det har märkts av på svårigheterna att somna dom senaste kvällarna.

Just nu ligger jag i soffan, lite stinn efter en söndagsmiddag med familjen. Tjälknöl på älg med potatisgratäng och sen ostkaka med hjortronsylt till efterrätt! Yummie!! I övrigt har väl denna helgen inte innehålligt några större utsvävningar. Inget att skriva om åtminstone. Jobbade igår, och det gick bra. Mycket att göra men på det bra viset. Sen har jag mest haft konstiga/fina/roliga/sjuka konversationer med vänner och lyssnat mycket på musik.

Har en jobbig nackspärr idag som i vissa lägen hugger som en kniv, så jag hoppas innerligt att den försvinner till i morgon. Resten av denna dagen ägnas åt film och Solsidan.

Jag känner mig också väldigt varm i hjärtat, för jag har fått höra så fina saker de senaste dagarna. Vissa mer ytliga (ändå inte att förakta) men även såna där djupa komplimanger. Saker som läggs in på "pluskontot". Pluskontot är nåt jag lärde mig när jag pluggade i Norrtälje. Vi hade en väldigt trevlig psykologilärare där och han sa nåt som fastnade. ALLT man möjligen kan sätta in på sitt mentala pluskonto ska man göra (som en medveten handling) för när det blir svårare tider så finns där ju mer att ta av. Stort som smått, allt som är positivt ska in på "kontot".

I´ve come to peace!

Bjuder på några bilder jag tog i all hast i söndags. Motiven var inte lika villiga som jag till bra kort.

I stället för ytterligare deppinlägg så kommer här nåt mer uppiggande. Igår kändes det verkligen som alla tyngder släppte från min kropp. Jag har bearbetat detta färdigt nu. Släppt och gått vidare! Så ofattbart skönt att inse det. Det är helt rätt att det är slut och jag vill inte ha honom tillbaka. Men jag ångrar ju ingenting och är väldigt glad och tacksam för tiden vi fick.

Och efter att jag kände att jag nu kommit över honom helt så har jag lite skumt fått två tecken på att det verkligen är rätt.

I nöden prövas vännen?

En sak som jag reflekterat lite över den senaste tiden är det här med vänner och kriser/depressioner/svåra tider. Ja, saker som händer i livet där man helt enkelt behöver mer stöd än vanligt. Har ju haft en minst sagt TUFF period nu dom två senaste veckorna. Och jag har verkligen fått stöd från olika håll, det kan jag inte säga nåt annat om.

Det jag däremot reagerat lite på att jag faktiskt fått tröst/stöd från flera lite oväntade håll (väldigt glädjande) medan andra som jag nog kanske räknat med inte visat nåt särskilt engagemang.

Nu ska jag kanske inte säga så mycket om detta egentligen då jag kanske inte alltid är tröstande heller? Men jag vill gärna tro att jag försöker alla fall.

Jag är hursomhelst OTROLIGT tacksam för det fina stöd jag faktiskt fått! Har verkligen fina vänner.

Morgonstund!

Trots att det var totalt omöjligt för mig att somna igår så vaknade jag tidigt i morse. Och eftersom Franco inte kommit hem än så klev jag upp och gick ut för att leta efter honom. Kallt men väldigt vackert ute! 

Hittade honom inte då, men efter några timmar kom han hem tack och lov! Tycker inte om när han är borta så länge. Han kanske straffade mig för att jag bar ut honom igår morse. 

Resten av dagen har jag spenderat i soffan. Fortfarande förkyld och idag har jag känt mig väldigt klen. Vänner säsong 9 står för underhållningen. 

Krax krax!

Ett tag efter att jag skrev sist, då jag inte såg nån bättring, så hände nåt inombords. Som att nån slags tyngd lämnade min kropp och det började kännas bättre.

Kommer garanterat bli fler dåliga dagar och idag kom en liten dipp igen. Beror nog delvis på att jag sovit dåligt och på lite jobbiga drömmar. Det jag känt idag är mest saknad, tror det är en naturlig del av processen helt enkelt. Men nu känns allt så mycket mer hanterbart, det gjorde det inte för några dagar sen.

Har ju dessutom gått och blivit sjuk. Började lite smått med halsont i söndags och sen under natten blev jag snorig. Var ju hemma i måndags och vilade (extra ledig dag) men igår var det jobb igen. Sen blev det värre igårkväll, var ju därför man sov så kasst. Ont i halsen och både hostig och snorig. Idag innan lunch pratade jag en del med en kund och då pajade rösten, sen blev det bara värre och värre under eftermiddagen. Mina jobbarkompisar kunde stundtals inte höra vad jag sa fast dom stod/satt alldeles intill. Hoppas verkligen på bättring under natten. Måste ju vara på jobbet och det underlättar om man kan prata, haha!

Brukar ju aldrig bli sjuk den här tiden av året, så jag tror helt enkelt mitt immunförsvar försvagats nu när jag varit då deprimerad.

Nä, nu blir det ett avsnitt New girl innan säng och kurering väntar.

Novembersol!

I brist på annat skoj bjuder jag på några bilder jag tog idag.

I övrigt ingen bättring tyvärr. Mår verkligen skit och ser liksom inget ljus alls. Att jag under natten blivit lite snorig och hängig gör väl inte saken bättre heller. Har umgåtts med lite trevliga folk under helgen och det gör ju gott, men mår man inte bra så är det svårt att vara på topp även vid trevliga tillställningar. Jag förtjänar inte att må såhär och jag vill bara att det ska gå över, men jag vet inte hur?

Emotionell berg- och dalbana!

Rätt ofta när jag vaknar är det första som poppar upp i mitt huvud är nån låt. Kan vara vilken låt som helst, finns sällan nån logik i det. Igår morse var den låt som poppade upp Moving on med Sarah Dawn Finer. Kändes som meningen på nåt vis. Och den fanns med mig hela dan sådär i bakgrunden. Hade en rätt bra dag, inte en enda tår.

Idag var det nåt steg tillbaka igen. Sovit skapligt inatt men ändå vaknade jag med en förlamande trötthet. Totalt tömd på energi och så har jag gått omkring idag. Känt mig väldigt svag. Min egna analys är att kroppen liksom kommit ikapp det som hänt.

Jag orkar inte må såhär längre och han har visat att han inte är värd en enda tår, men vad hjärnan tänker och vad hjärtat känner är sällan samma sak. Önskar verkligen jag bara kunde stänga av totalt.

Vet inte heller vad som är värst, att jag inte längre har honom eller det att jag blivit så illa behandlad?

Jobbigt!

Ni kanske undrar hur jag mår nu efter nån dag såhär? Ja, vad ska man säga... Inte så jävla bra helt enkelt.
Var ju rätt beslut att åka och jobba igår alla fall, även om det var jobbigt att prata om det med kollegorna och så. Även om jag mådde skit så var det skönt att ha nåt att göra och även ha fina människor runt mig. Framåt eftermiddagen kändes det även mycket bättre. På kvällen sen kom Jon i ett ärende och då fick jag en pratstund med honom och det kändes bra. Sen strax innan jag skulle lägga mig så var det som att nåt kom ikapp mig och jag rasade lite.

Och idag har det varit riktigt jobbigt, på nåt vis värre än igår och i söndags. Känns så jobbigt att dom negativa känslorna blandas hejvilt med dom positiva om ni förstår hur jag menar? Tror det hade varit lättare att hantera det om jag bara känt ilska och sorg. Jag kanske borde känna enbart så men jag kan inte.

Det drog liksom lite efter också det här med att jag blev ganska respektlöst behandlad. När han åkte härifrån i lördagskväll så var jag så glad och mådde bra. Allt kändes BRA, jag märkte inget konstigt på honom alls. Och sen chocken att dan efter bli dumpad via SMS... SÅ GÖR MAN INTE!!! Det är ju verkligen det alla jag pratat med reagerat mest på också, man gör bara inte så. Fick inte ens ett telefonsamtal.

Nu är jag mest i det stadiet att jag måste komma på vad jag mest behöver. Behöver jag sällskap eller behöver jag få vara ensam? Behöver jag göra roliga saker eller behöver jag få vältra mig i min sorg? Jag vet verkligen inte!

Jag VET att jag snart kommer att må bra igen, men jag vill vara där NU! Tänk om jag bara kunde få sova över hela skiten och vakna när jag mår bra. Jag är alla fall tacksam för att jag har världens bästa vänner och familj bakom mig alla fall!

Tvära kast!

Ibland går det undan här i livet... Snabbare än man kan ana. Från att igår vara kär och lycklig till att nu vara olycklig och heartbroken.

Kim gjorde slut idag och jag är fruktansvärt ledsen. Måste gråta ur mig några liter innan jag kan börja med dom förnuftiga tankarna. Hade inget med avståndet eller åldern att göra alla fall, även om det kan vara lätt att tro. Och ja, det är verkligen hans förlust!

Kärlek!

Alldeles för länge sen men äntligen har jag fått träffa Kim igen. Fyra veckor sen sist och så lång tid har vi inte varit ifrån varann sen vi träffades. Plågsamt men jag överlevde.  

Blev inte så länge för han kom efter 22 igår och åkte redan ikväll strax före 19. Men jag har hunnit tanka lite kärlek alla fall och mamma är väl nöjd nu när hon äääääntligen fått träffa honom. 

Fick kaffe på säng i morse och sen stekte han hamburgare med. Härligt att bli lite bortskämd ;) Fast å andra sidan passade jag på att rensa avloppet i duschen under tiden, haha!