2015-02-27

Vilken vecka!

Detta har varit en ganska tung och konstig vecka. Var ledig i måndags (var ju uppe och kollade Oscarsgalan som vanligt) På tisdagen flödade kroppen av energi, vet inte riktigt vad den kom ifrån? Var ute och tog en promenad på lunchen som jag numer har som vana och jag verkligen forsade fram, var sugen på att springa men eftersom jag inte var jättesugen på att jobba nersvettad resten av dagen så lät jag bli.
Resten av dagen fortsatte lika, kände mig så fylld av överskottsenergi att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av mig själv. Såhär i efterhand så önskar jag att den energin hade kunnat delas ut till resterande delen av veckan...

När sen arbetsdagen var slut och jag kom upp för att byta om så fick jag ett sms som gjorde att precis all energi försvann som i en käftsmäll. Mamma skrev att hennes vän somnat in kvällen före. Nu var detta inte alls oväntat eller så, men det definitiva slog hårt. Ens föräldrars vänner kanske kan ses som nå avlägsna bekanta för många, men inte för mig. Mammas väninnor är såna som jag är uppvuxen med, närmare än mina egna släktingar. Det är dom jag firat alla midsomrar, nyårsaftnar och sånt med! Så dom blir lite som mostrar på nåt vis. En av kollegorna var som tur var kvar med mig då och kunde krama om mig lite. Sen grinade jag precis hela kvällen. Usch, livet är verkligen inte rättvist! Gång på gång blir man påmind om det.

Onsdagen löpte väl på rätt okej, men igår var det rätt mycket på jobbet. Idag var det helt galet!! Hur är det möjligt ens att så många personer på samma dag kan ha ärenden hos oss? Amanda är ju dessutom sjukskriven nu fram till bebisen behagar komma ut. Så vi är ju en kort, och hennes vikarie är ju långt ifrån varm i kläderna. Det är nog svårt att inse innan hur mycket det faktiskt är att lära sig.

Jag har flera sparade semesterdagar som måste tas ut nu innan 1:a april, för att dom inte ska gå förlorade. Nån dag har jag redan tagit ut, men tanken var att jag skulle vara ledig hela vecka 11. Men min förhoppning var att Amanda kunde jobba den veckan ut innan hon gick på mammaledighet, när det nu inte alls går så blir det för jobbigt för mig att vara borta från jobbet en hel vecka (finns ingen chans att nån annan kan jobba undan tillräckligt) Så efter mycket tänkande fram och tillbaka så har jag nu kommit fram till att jag bara är ledig högst 3 dagar den veckan, + helgen givetvis. Visst, det är MINA semesterdagar som jag har rätt till, men när det är JAG som blir straffad av det i slutändan så är det liksom inte värt det. Tar ut överflödiga dagar i pengar i stället och för dom tänker jag unna mig nåt fint!!

Efter en dag som denna kommer numer hjärtslagen som ett brev på posten, eller ett e-mail kanske man bör ändra det till? Men nu har jag lättare att hantera det. TROR inte att jag kommer få nån mer sån där panikångestattack, tänker helt enkelt inte tillåta det.

Nu ska jag göra nåt jag gillar, nämligen slå in ett paket till en av mina farbröder som fyller 60 i morgon!

2 kommentarer:

Stina sa...

Nej livet är inte rättvist, desto viktigare att njuta av livet och se möjligheter istället för begränsningar.
Tycker du ska unna dig ngt riktigt fint för pengarna! Ovh inte bara inslagspapper hihi
Stor kram

Anna sa...

Nä, inga inslagningspapper blir det :) Åtminstone inte för dom pengarna ;)

Stor kram till dig med!