USB-snigeln!

På måndagkväll när vi i godan ro satt på verandan och käkade sa mamma efter ett tag att vi hade fått sällskap. Jag skrek rakt ut då denna typ av varelser inte ligger högt i kurs hos mig:( Tycker faktiskt att dom är vidrigt äckliga!
Den klättrade först upp på staketet och sen nedåt, och lämnade äckliga snigelspår efter sig. Sen kom den ner till muren nedanför och Sofie la en liten bit sallad där till den. Efter att vi ätit upp och dukat av så hade den hittat salladen och knaprade i sig med god aptit.
Nästa dag när vi satt och åt där så dök den upp igen efter en stund. Vi vet med säkerhet att det var samma snigel för den hade ett jack på ena sidan som såg ut som ett usb-uttag, därav namnet USB-snigeln! Nu fick han ett blad färsk spenat och det gillade han verkligen! Oj, vad han gnagde i sig! Man till och med hörde när han tuggade om man gick nära:)
Nästa kväll skulle vi ut och äta och alltså inte på verandan, men alla fall så kom snigeln hela vägen upp på bron till bakdörren då... Lång väg för en liten snigel!

Sen tror jag inte vi såg honom nåt mer, Sofie hade nog gärna tagit med honom hem om hon fått.