2012

Borde ha som nyårslöfte att fota mer, jag har varit helt bedrövlig på att ta bilder senaste tiden. Blir nån med telefonen ibland bara. Nu har jag inget löfte det här året, bara små hemliga önskningar.

På nyårsaftonen åkte jag på dan upp till Mari och Erik och myste lite.

En mycket nöjd gofis som fick banan med vaniljvisp! :) Vi bytte lite julklappar också innan det var dags att fara hemåt och göra sig klar för kvällen. Vi var hela familjen och några fler vänner hos Ulf och Ulla i Flästa. Känns skönt att vara med folk man känt hela livet och liksom vet hur dom funkar :) Vi fick riktigt god mat också, skaldjurssallad till förrätt, oxfilé med klyftpotatis, vitlökscreme och madeirasås (magiskt gott) till varmrätt och vit chokladmousse till efterrätt! Jag är vanligtvis inget fan av vit choklad, men det var hur gott som helst!

Sofie sov hos mig på natten sen och söndagen spenderade vi i varsin soffa kollandes på massa filmer!

Jag offrade mig att åka in till byn och hämta mat (Sofie kunde ju knappast göra det). Kunde verkligen inte bestämma mig för om jag ville ha kebab eller pizza, så det fick bli båda :D

Gårdagens morgon var inte så rolig att genomlida måste jag säga. När klockan var nio hade Amanda inte dykt upp än, och hon brukar ju alltid vara i tid. Väntade kanske en kvart eller så innan jag provade ringa henne första gången. Inget svar på mobilen och inte hemma, trots MASSOR av signaler. Och jag tror nog aldrig det hänt att hon sovit över nån endaste gång i livet heller, det är liksom hon som väcker tuppen om mornarna. Tiden gick och hon dök ju aldrig upp, försökte jobba på men jag och dom andra var faktiskt riktigt riktigt oroliga. Man hinner liksom tänka ganska många tankar om att det allra värsta hänt... Usch! Vi ringde tom Joel, men han visste inte heller nåt.
Sen vid tio fick jag se henne genom fönstret och blev oerhört lättad! Sen kom hon in och var oförstående till att vi varit så oroliga, för hon hade ju meddelat chefen att hon hade ett personligt ärende på morgonen. Men han var ju ledig och meddelade inte oss om saken. En timmes oroande i onödan alltså. Skönt att hon inte dött alla fall!

Gick en timme tidigare från jobbet igår för att få låta Linnéa sätta saxen i håret på mig! Åh vad underbart det är! Hade inte klippt mig sen slutet av maj så det var verkligen välbehövligt!

I morse försov jag mig... igen! Jag är så bedrövlig! Amanda ringde och undrade om jag kört av vägen ;)