Jobbigt!

Ni kanske undrar hur jag mår nu efter nån dag såhär? Ja, vad ska man säga... Inte så jävla bra helt enkelt.
Var ju rätt beslut att åka och jobba igår alla fall, även om det var jobbigt att prata om det med kollegorna och så. Även om jag mådde skit så var det skönt att ha nåt att göra och även ha fina människor runt mig. Framåt eftermiddagen kändes det även mycket bättre. På kvällen sen kom Jon i ett ärende och då fick jag en pratstund med honom och det kändes bra. Sen strax innan jag skulle lägga mig så var det som att nåt kom ikapp mig och jag rasade lite.

Och idag har det varit riktigt jobbigt, på nåt vis värre än igår och i söndags. Känns så jobbigt att dom negativa känslorna blandas hejvilt med dom positiva om ni förstår hur jag menar? Tror det hade varit lättare att hantera det om jag bara känt ilska och sorg. Jag kanske borde känna enbart så men jag kan inte.

Det drog liksom lite efter också det här med att jag blev ganska respektlöst behandlad. När han åkte härifrån i lördagskväll så var jag så glad och mådde bra. Allt kändes BRA, jag märkte inget konstigt på honom alls. Och sen chocken att dan efter bli dumpad via SMS... SÅ GÖR MAN INTE!!! Det är ju verkligen det alla jag pratat med reagerat mest på också, man gör bara inte så. Fick inte ens ett telefonsamtal.

Nu är jag mest i det stadiet att jag måste komma på vad jag mest behöver. Behöver jag sällskap eller behöver jag få vara ensam? Behöver jag göra roliga saker eller behöver jag få vältra mig i min sorg? Jag vet verkligen inte!

Jag VET att jag snart kommer att må bra igen, men jag vill vara där NU! Tänk om jag bara kunde få sova över hela skiten och vakna när jag mår bra. Jag är alla fall tacksam för att jag har världens bästa vänner och familj bakom mig alla fall!