2014-05-03

"Det händer inte mig"

Nu var det ett tag sen jag skrev igen och det beror väl främst på att jag inte haft nåt roligt att skriva om, och även för att jag varit så trött.

Mycket har varit väldigt jobbigt senaste tiden också. Skrev ju om mitt hjärta med hårda slag under påsken, och det fortsatte så hela veckan efter också. Var och gjorde EKG på tisdagen men det visade inte på nåt konstigt. Alla fall så slog det mig sen, med lite hjälp från en vän. Att det beror på stress. Nu kanske varenda kotte skulle insett det innan jag ens gjorde ett EKG, men stress är sånt som "andra drabbas av". Folk som känner mig skulle nog knappast använda ordet stressad i en beskrivning av mig. Men efter en liten ögonöppnare så befann jag mig helt plötsligt där, på ett ställe jag aldrig trodde jag skulle befinna mig i.

Det har varit väldigt hög belastning på jobbet flera veckor, vi har haft galet mycket att göra och samtidigt varit lite folk. Och antagligen är man väl mindre tålig nu helt enkelt. Har liksom inte lyckats få ner stressnivån helt då jag varit ledig heller. Hade ju undermedvetet tankarna på vad mycket jobb som väntade efter påsk. Även om jag hade en superhärlig påskhelg! Har dessutom nu jobbat dom två senaste lördagarna (dagen inräknad) utan extra ledig dag i schemat. Om man nu inte räknar med 1:a maj, men då är ju alla lediga.

Första dagen på riktigt länge som hjärtat höll sig lugnt var i söndags, då jag spenderade dagen på Hans-Jons med Sofie. Vädret var helt fantastiskt somrigt och vi grillade hamburgare och ananas och bara njöt ute.
Har faktiskt varit ganska lugnt den här veckan med, men då har ju även arbetsbördan lättat något. Och jag har fått upp mina ögon! Tacksam att det kom i tid.

Sen är det ju även andra saker runtomkring som gjort livet lite jobbigare. Franco var ju borta flera dagar utan att jag såg till honom, och innan han väl kom hem i torsdags så hann jag bli riktigt ledsen och orolig. Han är borta nån enstaka natt bara, och sover allt som oftast inne hos mig hela nätterna. Som max har han tidigare varit borta två nätter på rad, och det har kanske hänt två gånger. Så när han nu var borta fem nätter började ju skräckscenarierna hopa sig. Men tack och lov satt han ju helt plötsligt utanför dörren när mamma kom hem till mig och jag och Sofie var ute och letade. Synd han inte kan berätta vart han varit.

Tråkiga besked utifrån gör inte heller saker lättare. Det gör ont även i mig när mina vänner lider. Jag tänker massa på er Stina och Michaela! <3

2 kommentarer:

Svorsken sa...

Usch,Hoppas hjærtat lugnar ned seg.."skønt" ændå
at du kom på vad det var...
Stress ær farliga grejer å visar seg på många olika
sætt....Hoppas det lugnar ned seg på jobb!!

Å vad skønt at Franco hittade hem igen,førstår att du blir orolig!!!

Hoppas helgen varit lugn å skøn!
Kram

Stina sa...

❤️❤️❤️❤️