Ensamhet

Här kommer några bilder jag tog i lördags då jag var ute och hade "snöbollskrig" med Franco. (=jag kastar snöbollar och han hoppar upp och smashar sönder dom i luften) Svårt att fota när det är så färglöst tycker jag.

Hade en rejäl dip i humöret i lördags för övrigt. Kände mig så otroligt ensam. Jag var sällskapssjuk och ville umgås med nån, men fick inte alls någon respons på det. Tänkte också mycket på att jag senaste tiden funnit där för folk hit och dit, hjälpt till med lite av varje och visat omtanke på olika sätt (åtminstone så tycker jag själv det), men sen får jag liksom inget tillbaka. Det är verkligen ingen angenäm känsla.

Nu känns det tack och lov bättre idag, har roliga saker att se fram emot. Både i närmsta framtiden och längre fram.

6-årskris

"Denna utvecklingskris brukar börja vid 5-6 års åldern.
Krisen handlar om självförtroende och skuld.
Sexåringen har utvecklats fysiskt mycket snabbt och behärskar
inte sin långa och gängliga kropp.
Barnet hänger inte med motoriskt i den snabba utvecklingen
vilket resulterar i att barnet snubblar och stöter ofta emot saker.
Sexåringen är full av misstro, både mot sig själv och sin omgivning.
Barnet känner sig inte omtyckt och söker desperat gemenskap
och bekräftelse från både kompisar och föräldrar.
Sexåringens ständiga jakt på bekräftelse som han eller hon
ändå inte tror på gör att sexåringen kan upplevas som väldigt krävande.
Barnet ändrar sig från den ena stunden till den andra
och ingenting är bra nog.
Barnet pendlar också hela tiden mellan att vilja vara stor och liten.
Allt handlar om att sexåringen tvivlar starkt på sin egen kapacitet.
Utvecklingen banar vägen mot en mer självständig individ.
Gentemot sexåringen är det viktigt att visa närhet och uppskattning.
Det är viktigt att intala barnet att det duger som det är.
Barnet behöver mycket beröm och ömhet.
Det är också bra att hålla sig till fasta rutiner som skapar trygghet i
en annars kaotisk värld."


Snodde denna texten från Stinas blogg, för den kändes så träffande. På mig alltså! Jag befinner mig alltså i en 6-årskris nu. Ehh... bättre sent än aldrig??

Nytt beroende

Detta är min nya drog, www.neybers.com. Man inreder olika rum med allt från tapeter och golv till möbler och "pynt". Sofie tipsade om det för några dagar sen och nu är jag fast, såååå roligt!

Dessa är några av mina verk, dom jag är mest nöjd med. Man kan ju dessutom gilla och kommentera på andras bilder. Och få inspiration såklart. Och allt man använder sig av är saker som finns att få tag på i verkliga livet. Så ser man en möbel man gillar så finns den att köpa på riktigt :)

En stor bedrift

 

Eftersom jag inte har några bilder på hur det såg ut före så kan ni nog inte förstå vilken bragd jag utfört i helgen. Dessa två möbler har fått sig en välbehövlig rensning och städning. Det har länge hängt över mig och det var som att Charlotte Kalla gav mig krafterna igår efter hennes makalösa körning. 

För att ni ska få nån liten hum om hur illa det var så kan jag tala om att i sekretären fanns 41 lönespecifikationer som inte blivit lagd på rätt plats. Japp, det är 41 månader det ja... I den lilla fula byrån, som endast står där för att jag inte hittat nån bättre som får plats, fanns bland mycket annat skräp en tub hydrokortison jag fick utskriven när jag bodde i Göteborg 1999!!!! Och disketter med tveksamt innehåll. Känns som en stor tung sten som släppt från mina axlar nu. Nöjd är bara förnamnet. 

Gör så gott jag kan...

X

I morgon är det ju Alla hjärtans dag och jag tänkte bjuda mina kollegor på kakor dagen till ära. Planen var ju såklart hjärtformade kakor, men tydligen äger jag bara ett jättelitet och ett jättestort hjärtformat kakmått så i morgon får det bli Alla älgars dag i stället. 

Provsmakade en av dom... Snustorr! Och smaklös! Va jävla roligt!!!! :( Får ju hoppas att det bara var den plåten som blev så torr. Var ju inte det bästa för självförtroendet när man redan är nere... 

Behöver sol!

Har känt mig lite sådär låg och deppig igen senaste tiden. Och igår kom jag på varför, jag behöver SOL!!! Har varit så fruktansvärt grått och trist senaste tiden och det är det som sänkt mig. Har visserligen fått mer sol än dom flesta den här vintern, men effekten är ju liksom inte beständig. Och tänker jag tillbaka så är det nog ofta såhär lågt för mig den här tiden på året. Kalendern skulle nog behöva fyllas på med lite roligheter också, behöver inte vara några stora projekt utan jag är ganska så easy to please.

Deppigheten blir ju inte bättre av att det är alla hjärtans dag på fredag heller, en dag då man som singel liksom glöms bort.

Nä, hit med massa solsken så jag får känna livet komma tillbaka i kroppen!

Energitjuvar!

Jag tycker väldigt mycket om mitt jobb, för det mesta. Jag har verkligen haft tur och jag trivs väldigt bra. Man går dit i ur och skur, även då man kanske inte borde för att man är lite krasslig eller så. Det är nog många dagar man egentligen borde ha legat hemma i sängen i stället för att pallra sig dit. Jag åkte och jobbade förra vintern när jag hade den vidrigaste jävla nackspärr jag nånsin upplevt, svårt att beskriva hur fruktansvärt ont jag hade då. Men på jobbet var jag och gjorde mitt bästa. Jag har även varit där när jag knappt kunnat prata.

Sen finns det ju dom som liksom på nåt vis alltid lyckas vara borta. Klubben för inbördes självömkan!

Ibland går det liksom inte bara att förtränga dom ständiga klagomålen och suckarna. Men nu har jag fått spy ur mig lite, så jag kan fokusera på det bra i stället!