2014-06-20

Om att gå vidare!

Bilden är tagen på midsommarafton för ett år sen! Första gången jag hade min fina gröna klänning. Visst är den makalöst fin Stina? ;) När jag knäppte den där bilden visste jag inte alls att jag inom nån timme skulle träffa en kille jag skulle bli kär i. Helt lyckligt ovetande. Nu kanske ni tänker att jag är lite sentimental såhär idag och saknar Kim? Men nä, det är inte det som detta inlägget handlar om. För ärligt talat så saknar jag inte honom. Jag VET att det är han som är förloraren av oss två. Inga tveksamheter!! Därifrån har jag gått vidare.

Däremot har jag nog (med lite hjälp) insett att jag har nåt jag verkligen måste klara av för att kunna gå vidare med mitt liv. Finns ju "nåt" som pågått i snart tre år utan att "nåt" hänt. En av- och påhistoria som liksom aldrig lett nånvart. Om det är nåt som bara måste klaras av (ett förlösande ligg) eller om det är nåt mer, det har jag inte den minsta aning om. Men det jag vet nu är att jag inte kan släppa det. Jag har inte tänkt att det faktiskt hindrat mig att vara öppen för att träffa nån annan. Men igår insåg jag att det nog är så. Amanda fick upp ögonen på mig!

Så nu måste jag liksom bara få till detta på nåt bra vis. Jag är segast och han är likadan så det är ingen bra kombo. Sen skickar jag ut ett massmeddelande till alla som tjatar på om det hänt nåt än ;) Men man är ju lite nyfiken på hur det blir efter vääääärldens längsta förspel, fiasko eller fireworks?

4 kommentarer:

Stina sa...

Ha ha vad roligt att du hade den klänningen då och att jag ovetandes om det hade min idag ☺️
Äsch sätt på klänningen, bli lite vild och bjud hem honom. Hur svårt kan det va liksom ☺️
Hoppas du har en bra midsommar! Kram

Anna sa...

Det är en perfekt midsommarklänning! Hade haft min jag med om jag inte riskerade att få frostskador. Hade lätt kunnat ha långkalsonger igår utan att ha svettats... Burr!!!

Önskar jag var lite mer vild, för tydligen har jag jättesvårt för det!! :( Men vilket år som helst så...

Ja min midsommar var fin! Lugn och trevlig!
Kram!

Stina sa...

Du får utmana dig själv. Svårt men du kommer växa av det!! Med en envishet och stor vilja så kommer man långt. Muta dig själv, det brukar jag göra.
Lycka till!! Kram

Anna sa...

"Belöningen" borde ju vara muta nog. Men jag kan behöva all lycka till här som det känns. Får ju semester snart så då blir det nog lättare att få till nåt :)

Kram!