2011-09-18

Krasslig kisse

I torsdagskväll när jag var barnvakt började jag ana några tecken på att det inte stod rätt till med Franco. Han var liksom slö och ville inte riktigt busa med Martin. Och han kunde dessutom ligga i Martins knä och bli klappad, fast han inte är så förtjust i barn. Sen låg han hela kvällen i soffan mellan oss. Senare började han liksom "tugga på tänderna/kinden". Trodde först att han fått i sig ett opoppat popcorn som han bet på, men han hade ju inget i munnen när jag kollade.

På fredagmorgon när jag vaknade låg han bara och han hade inte ätit nåt på hela natten. På kvällen skulle jag till Kerstin på tjejfest direkt efter jobbet så jag bad mamma/pappa åka och titta till honom framåt kvällen. Pappa ringde mig på kvällen sen och då hade han jobbat hemma under dan så han hade varit till honom två gånger under dan och han hade inte ätit nåt och bara legat. Han hade även "tuggat" sådär konstigt inne i munnen.

Även om jag hade det jättetrevligt med alla tjejerna på kvällen så kände jag mig väldigt splittrad faktiskt. Hade i normala fall stannat mycket längre, men nu åkte jag hem redan efter tolv. Då satt Franco längst upp i trappen och jamade när jag ropade på honom. Och jag blev glad att han faktiskt åt lite då också för det såg inte ut som han ätit nåt alls innan.

Han var liksom väldigt loj och slö och tuggade konstigt. Jag lät honom ligga i mitt rum ganska länge för jag ville ha koll på honom. Men när klockan närmade sig 04 och jag inte lyckats somna bar jag ut honom i vardagsrummet. På morgonen när jag klev upp hittade jag honom ingenstans först och blev såklart skiträdd att han gått och gömt sig för att dö (man tänker ju alltid det värsta) men sen kom han lommandes ut från tvättstugan. Han låg bakom tvättmaskinen :)

Han är fortfarande rätt slö, men han äter bra och har busat lite också så jag känner att han är på bättringsvägen. Vad det var/är har jag ingen aning om. Har liksom varit beredd på att få åka till veterinär med honom under helgen, men eftersom han bättrat på sig hela tiden så har jag känt att det inte behövts. Idag fick han vara ute en stund också, men han höll sig hela tiden kring bron såg jag genom fönstret.

Nu ligger han på mig och spinner. Har börjat kolla på första avsnittet av The killing, och hittills verkar det bra. Ska iväg om en timme eller nåt för att hämta mamma och pappa som kommer med Härjedalingen från Sthlm. Mamma har köpt en blus åt mig som jag spanat in på bild, så det ska bli spännande att se den i verkligheten med:) Hoppas jag gillar den, Sofie sa att den var jättefin alla fall!

2 kommentarer:

Julia Hamre sa...

stackars Franco:( men bra att han ser ut att vara bättre! kan ju vara att han blivit stucken av en geting eller så, våran hund tuggade väldigt och dreglade i somras, och då såg vi att hon hadde blivit stucken av något i munnen... hoppas du har en fin höst! kram!

stina sa...

vilken tur han mår bättre!
men det är väl så att djur oxå blir sjuka som oss människor, minns när vi trodde att vår hund höll på o dö och när vi åkte till veterinären sa de att han bara hade ont i halsen o var förkyld haha. vi visste inte att hundar oxå blev förkylda ;) skönt att han mår bättre nu!!! kram